I går kom Hausten lydlaust til Paris.

Včera sa Jeseň vkradla do Paríža,

Han smug seg inn på Boulevard Saint-Michel

Po Boulevard Saint-Michel nečujne mihla sa

og venta under skuggefulle tre

V letnej horúčave, pod tichým lístím

ein gloheit sommarkveld.

A so mnou stretla sa.

Mot Seinen vandra eg i ro og mak.

Og i mitt hjarta brann ein purpurglød,

Práve som k Seine cestu vážil

eit rart, vemodig bål, ein liten song

V duši mi drobné chrastie-pesničky:

som tala om min død.

Dymiace, čudné, trudné, purpurové,

Da nådde Hausten meg. Han kviskra tett,

že umriem zneli.

så boulevarden dirra under meg.

Og spøkefulle blad baud opp til dans

Jeseň ma dostihla a niečo šepla

langs varm og vindstill veg.

Boulevardom Saint-Michel to otriaslo

Eit glimt: Min sommar sansa ingen ting

Zum, zum; pozdĺž cesty žartovné

og Hausten flydde bort og lo av det.

Lístie lietalo.

Han kom. Og ingen veit det utan eg

her under tunge tre.

Minútka: Leto ešte nebolo v rozpakoch

Jeseň z Paríža zmizla so smiechom.

Bola tu, a že tu bola, viem len sám

Pod raždím stonom.